måndag 21 augusti 2017

Barn gör inte som vi säger. Barn gör som vi gör.

Det är lördag kväll. Sonen kommer fram till mig:

- Mamma, kan inte jag få bli sån som du...som skriver böcker?

Snart tog han fram sin chromebook och satte igång att skriva. Här skulle det bli en berättelse, en berättelse om Björnarna och Ormarna, två lag som möttes i en handbollsmatch. 




Den här händelsen gjorde att jag började reflektera. Det är viktigt med förebilder men det är också viktigt att visa vad man gör och hur man gör det. "Görandet" är ofta viktigare än "sägandet". Jag kan säga en sak om och om igen men vet inte mottagaren vad det praktiskt innebär blir det svårt att genomföra det. 

I undervisningen behöver man tänka på detta. Som lärare måste man modellera, tänka högt och visa VAD eleverna ska göra men också HUR de ska göra det. Eleverna måste få en förebild som de kan apa efter eller åtminstone förhålla sig till. När de har det kan de själva komma igång. Den där tröskeln, som för vissa elever är så oerhört hög, reduceras då. Det skapas bättre förutsättningar för lärande och det är ju något som vi lärare eftersträvar.

Så nu när terminen dragit igång funderar jag för fullt över min egen undervisning. Hur gör jag för att mina elever ska få de bästa förutsättningarna? Om jag vill att mina elever ska läsa, då kanske jag måste läsa. Om jag vill att mina elever ska skriva, då kanske jag måste skriva. För det är ju faktiskt så att det finns en viss sanning i det gamla ordspråket:

Barn gör inte som vi säger. Barn gör som vi gör. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar