Mallar och instruktioner

lördag 31 december 2016

Ett galet år går mot sitt slut

Dags att summera år 2016. Vilket galet år det har varit för mig. Jag har fått vara med om så många roliga och spännande saker. Det känns som om jag gjort mer under detta år än vad jag gjort under flera år tidigare. 

Med inspiration från Kulturkollo har jag valt att lista 2016. Allt på listan går att koppla till jobbet som lärare, förstelärare, föreläsare och författare.

Årets mest oväntade: Jag fick förfrågan om att sitta med i Skolverkets ämnesreferensgrupp för svenska och svenska som andraspråk kopplat till digital kompetens och den nationella IT-strategin.

Årets kulturella höjdpunkt: Utan tvekan Bokmässan i Göteborg i september 2016.

Årets idé: Skapandet av Den digitala bokcirkeln. Jag kände behov av att få läsa och samtala om ungdomsromaner. Med hjälp av den digitala tekniken skapade jag Facebook-gruppen och nu är vi över 700 medlemmar. I gruppen läser vi och samtalar om ungdomsromaner. En del samtal sker via Hangout on Air, andra direkt i flödet i gruppen.

Årets utmaning: Det måste vara Jennys bokatlas. Jag skulle under ett år läsa böcker från så många länder som möjligt. Jag kom inte upp i så många länder som jag hade hoppats. Efter att ha summerat blev antalet 46.





Jennys bokatlas gav mersmak och ledde till skapandet av nästa utmaning, Jenny läser debutanter. Vi får se hur det går med denna utmaning. I dagsläget är fyra debutromaner lästa.





Årets roligaste: Här måste jag nog ha med ett par saker. Först och främst att min bok gavs ut. I december släpptes Mötet med texten. Inkluderande läsundervisning på Lärarförlaget. I denna bok beskriver jag hur jag arbetar med text och läsning med mina grabbar på yrkesgymnasium. Sedan har jag under året fått möjlighet att medverka i Lärlabbets Samtala om text. Det var riktigt, riktigt skoj!

Årets möte: Det är utan tvekan alla härliga och engagerade pedagoger och skolmänniskor som jag har träffat när jag varit på konferenser och mässor, föreläst och hållt workshop.

Årets måste också ha med: Samarbetet med kollegan Marit Hammarland i skapandet av Wendespodden, en podd där vi samtalar om läsning och litteratur. Nedan finns de tre senaste avsnitten att lyssna på.




Här måste också mötet med Anna & Philip få vara med. Jag träffade dem en kväll när jag var i Stockholm och mötet resulterade i ett avsnitt i deras podcast:




Och sist men inte minst Läslyftet, som vi på Fordons- och transportprogrammet deltagit i sedan augusti 2016.

Årets boktips: Jag läser gärna och mycket. Några böcker har lämnat större avtryck än andra. Det är Tio över ett (12-15 år) av Ann-Helén Laestadius, Störst av allt av Malin Persson Giolito, Min bror monstret (12-15 år) av Mårten Sandén, Tschick av Wofgang Herrndorf och Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. 

Det var mitt 2016. Nu får vi se vad 2017 bär med sig.





lördag 17 december 2016

Början är slutet och slutet är början...

Hur var det nu, det där med kronologi? Jag ställde frågan till mina elever i samband med att vi hade läst en novell. Vi hade tidigare diskuterat begreppet kronologi och genom litteraturen försökt exemplifiera rak kronologi, bruten kronologi och parallellhandling. Elevernas svar vittnade om att de hade koll på läget. Det var helt enkelt dags att gå vidare. Just då trillade jag över Kortfilmsklubben på ur.se, en klubb med franska kortfilmer, tänkt för undervisning i franska på gymnasiet. Jag tittade på ett par av filmerna och använde svensk text (jag kan inte franska). 

Under tiden som jag tittade hade jag begreppet kronologi i huvudet. När jag kom till La mort du Père Noel log jag. En film om jultomten med omvänd kronologi. Den måste vi se! Och det gjorde vi. Efter filmen introducerade jag begreppet omvänd kronologi, där början är slutet och slutet början.



Vi kunde genom denna film på knappt 7 minuter få ytterligare ett begrepp i vår ryggsäck. Perfekt! 

Vid nästa lektion byggde jag vidare på det här med kronologi. Tillsammans med eleverna lyssnade jag på Coldplay och visade videon till The scientist. Eleverna fick fundera om videon var uppbyggd kring omvänd kronologi. Därefter fick de två och två skriva egna berättelser med omvänd kronologi. Jag använde mig utav den uppgift som fanns till filmen La mort de Pére Noel. Uppgiften gick ut på att eleverna ur en påse fick dra ett namn, en plats och en tidpunkt. Detta skulle vara början på filmen men samtidigt slutet på historien. Hängde du med? Lite klurigt är det!

Eleverna satte igång att skriva. Det visade sig vara rätt så svårt det där med att få till en berättelse i omvänd kronologi men skam den som ger sig. Efter hårt arbete är berättelserna nu klara.

Kanske är det här ett upplägg som du vill testa med dina elever? Det får du gärna. Det kan passa bra så här de sista lektionerna innan jullovet. Tomten finns ju med på ett hörn!


lördag 3 december 2016

Att våga utmana!

- Jag tänkte att vi skulle vara med i tävlingen "Jag skriver i dina ord".
- Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna!
- Vad då såna? Vad menar du?
- Alltså vi är inte såna som skriver. Vi är inte som dom.
- Vilka dom?
- Jamen, du vet. Dom där naturvetarna och dom på samhäll.

Ungefär så lät det när jag började prata med min ena klass om "Jag skriver i dina ord". Eleverna signalerade direkt att de inte var några som skrev och än mindre att de kunde skriva några tävlingsbidrag. De gjorde en klar skillnad mellan sig själva och de elever som går högskoleförberedande. Ett antal dikotomier synliggjordes:


Jag gav mig inte utan fortsatte min diskussion med eleverna. Jag sa att vi tillsammans ska hjälpas åt. Vi ska läsa, samtala och skriva. Efter en stunds diskussion köpte de mitt resonemang och under flera veckor har vi nu arbetat med "Jag skriver i dina ord!". Tanken är att slutuppgiften ska bli ett svar på en existerande dikt eller låttext och detta svar utgör tävlingsbidraget. För att komma fram till själva slutuppgiften har vi bland annat diskuterat begreppet poesi, vi har läst krönikor och skrivit referat på dem. Vi har analyserat låttexter. Vi har jämfört låttexter och musikvideos. Utifrån jämförelsen har eleverna fått skriva argumenterande texter. Vi har roat oss med Blackout Poetry och med att skriva dikter till några utvalda bilder från Shaun Tans Ankomsten, något som jag skrivit om i tidigare inlägg här på bloggen. Vi har också läst noveller av Torgny Karnstedt och reflekterat och samtalat om dem. Att jag valde att arbeta med Karnstedts noveller var för att han skulle komma på besök till skolan och jag ville att mina elever skulle ha läst något av honom inför mötet. Jag valde ut några noveller, "Kom igen nu!" och "Bara en dröm", från samlingen Karlssons pojke och de uppgifter eleverna fick ut under läsningen var dessa:





Eleverna fick sedan efter min högläsning (ja, jag högläste en novell åt gången) fundera över frågorna jag tagit fram till respektive novell. Jag använda bland annat frågorna som vi tidigare haft när vi arbetat med Chambers modell för textsamtal. Jag valde också att arbeta med personbeskrivningen i en av novellerna. Eleverna fick under en begränsad tid skriva ner sina reflektioner och sedan arbetade vi med reflektionerna i mindre grupper. Eleverna fick samtala med varandra för att slutligen ha en diskussion i helklass. 

Nu är vi igång med slutuppgiften och det är spännande. Eleverna har i stort sett fria händer men jag kan se att många väljer att arbeta utifrån något av de sätt som vi lyft under våra lektioner. Det finns elever som gör Blackout Poetry. Det finns andra som analyserar och jämför. Det finns de som skriver egna dikter utifrån dikten/låttexten.

Det som är spännande med detta arbete är att jag så tydligt ser att mina elever:


Jag hade kunnat välja att inte gå in i detta arbete. Jag valde istället att utmana mina elever. Jag är inte säker på att alla vill tävla med sina bidrag men alla skriver tävlingsbidrag och bara det är ett stort steg om man tänker hur arbetsområdet inleddes... - Men fröken, vad tror du om oss? Vi är inte såna! Alltså vi är inte såna som skriver.