onsdag 31 augusti 2016

Att använda flera sinnen - med hjälp av digital teknik

Det är dags för lektion. På tavlan syns ett foto av soldaten Josef Schultz. 

Bildkälla: http://collections.ushmm.org/search/catalog/pa1139996

Jag frågar eleverna vad de ser. De berättar för varandra och sedan tar jag vid. Jag preciserar varifrån fotografiet är, vem  Josef Schultz är och vad han gör. Jag säger att Josef är 31 år gammal, att han var soldat under andra världskriget, att han valde att lägga ner sitt vapen och att många tror att han för sin vapenvägran straffades med döden.

Tillsammans har vi nu skapat en förståelse för vad fotografiet visar. Vi går vidare.

Jag berättar att vi ska lyssna på en novell, en nyskriven sådan av Olivia Bergdahl. Novellen heter Hjälten Josef Schultz på fotografiet. Till denna finns några diskussionsfrågor som eleverna får ut. 



Vi lyssnar på novellen tillsammans och när novellen är slut får var och en skriva ner sina reflektioner kring frågorna. Elevernas delas sedan in i grupper. Tillsammans får de diskutera sina svar. Gruppernas svar sammanställs och läggs sedan på en digital samarbetsyta, Padlet. När klassen samlas igen tar vi avstamp i vår Padlet. Vi ser på gruppernas svar. Vilka tankar och åsikter har kommit fram?


***

Så här arbetade jag med ett fotografi och en novell som finns att lyssna på på Sveriges Radio. Det blev ett avstamp i ett arbetsområde som handlar om historiska källor och källkritik. Vårt arbete ska nu fortsätta. Hur trovärdig är egentligen ett foto? Och hur påverkas vi när vi får höra novellen "Hjälten Josef Schultz på fotografiet"?

torsdag 25 augusti 2016

Vad läser vi för våra barn och elever?

Förra året utmanade jag mig själv. Jag skulle under ett år läsa böcker från så många olika länder som möjligt. Jag fick läsa bilderböcker, ungdomsromaner, romaner eller sakprosa och allt samlades i Jennys bokatlas. Det viktigaste var att jag fick med böcker från världens alla hörn.



Idén fick jag efter att ha hört talas om Ann Morgan och hennes A Year of Reading the World,   https://ayearofreadingtheworld.com

Nu har jag varit igång sedan november månad och jag har hunnit läsa en del böcker. Jag inser att jag läser mycket mer än det som syns i min bokatlas men då det ofta handlar om böcker från samma land kan jag inte fylla på i min bokatlas. Synd! Jag har också märkt att det är svårt att hitta böcker från en del länder och när jag skriver böcker menar jag här böcker översatta till svenska. Vissa länder verkar det knappt översättas något ifrån. Jag har också märkt att det är väldigt svårt att få tag i barn- och ungdomslitteratur, framför allt nyskriven sådan. Den sista tiden har jag letat efter bilderböcker från Spanien, Portugal, Estland, Lettland och Litauen. Det är inte lätt. Jag har kastat ut frågan på twitter, tagit hjälp av bibliotekarier, letat i bokförlagens kataloger men det är näst intill dömt att misslyckas. Varför är det så här? Varför översätts inte ny barn- och ungdomslitteratur mer än från vissa utvalda länder? Och hur ska vi kunna vidga våra barns och elevers föreställningsvärldar, för att använda ett begrepp av Judith Langer, om det inte finns litteratur som vi kan ge till dem?

Jag har tidigare skrivit om det här med litteraturval och vad vi väljer att låta våra elever läsa, http://jennypawendes.blogspot.se/2015/12/vad-laser-vi-egentligen.html. Nu när jag är mitt uppe i min egen utmaning inser jag att det inte alltid är så lätt att hitta annan litteratur än den som av tradition blivit översatt. Här behöver vi dock tänka om. Jag vill att vi öppnar upp för fler översättningar. Jag vill kunna läsa en nyskriven ungdomsroman av en portugisisk författare och jag vill läsa en bilderbok från Lettland. Jag vill också kunna lyfta in denna litteratur i mitt klassrum som ännu en röst att ta del av. Om knappt en månad är det dags för Bokmässan i Göteborg. Jag ska dit och där kommer jag att diskutera det här med litteratur och översättningar med de olika förlagen. Jag vill gärna veta hur de tänker!

Nu kanske det är så att just du har hittat nyskriven barn- och ungdomslitteratur, översatt från andra länder. Dela då gärna dina tips med mig! Jag vill gärna hinna bocka av några länder till innan mitt år med Jennys bokatlas är till ända.

   

onsdag 17 augusti 2016

Kollegialt lärande i fokus

Läsåret 2016/2017 fokuserar på det kollegiala lärandet. Så upplever åtminstone jag det. Under de planeringsdagar vi nu har haft har det kollegiala lärandet varit i fokus.

Vad är då kollegialt lärande? På Skolverkets hemsida kan man läsa:


Jag tänker att det handlar om att tillsammans både granska sitt eget och andras arbete, att låta granskningen leda till lärande, nya kunskaper och nya färdigheter. Hos oss har det blivit tydligt i samband med uppstarten av Läslyftet. Vi har valt att låta all personal knuten till ett program, Fordons- och transportprogrammet, delta. Uppdelade i två grupper arbetar vi denna termin med modulen Språk- och kunskapsutvecklande arbete. På så sätt får vi en gemensam bas att utgå ifrån i det fortsatta arbetet.

Som handledare i Läslyftet är det min uppgift att vara bollplank och samtalsledare. Jag ska se till att alla kommer till tals, att alla får dela med sig men också att diskussionerna fördjupas och kommer vidare. Det är ett mycket roligt uppdrag men också bitvis svårt. Jag tänker att jag återkommer till det längre fram i höst. Just nu är jag uppfylld av vår uppstart och första texten som vi läser, Språkanvändning, undervisning och lärande. Texten är intressant och skapar många frågor. Hur arbetar du med språklig interaktion, stöttning och kontextualisering? Hur gör du för att få stöttningen anpassad till det specifika och konkreta ämnesinnehållet och till din elevgrupp?  Hur ser ämnesspråket i ditt undervisningsämne ut? Nästa vecka är det dags för första handledningstillfället och då ska texten diskuteras. Spännande!

I samband med uppstarten valde jag och min handledarkollega att använda post it-lappar för att få ner allas förväntningar och reflektioner. Det blev en dörr fylld med förväntningar!